Att flyga med ”barn”.

Barnen är ju faktiskt vid det här laget nästan små vuxna på det viset att de är mer eller mindre självgående. Det som kan krävas är oändligt tålamod och ohemula mängder av ”påminnelser om hur en beter sig”.

Exempelvis kan det vara en prövning för en relativt nyväxt 16-åring att hålla ordning på armar & ben i det lätt begränsade utrymme som en flygplanssäte i charterklass innebär. Det kan tex. lätt hända att ett glas jos pga. lätt valpighet tippar rakt i knät på sagda valp. Det kan hända att även valpens fars byxor blir en smula fuktiga då volymen ett litet (och häpnadsväckande dyrt) glas jos när det inte hålls under ordnade former i ett plastglas kan sprida sig i omgivningarna med förvånansvärd aggressiv täckningsgrad.

Efter att ha rånat närmaste flygvärdinna på hela hennes servett-stash och ägnat stor energi åt att försöka sanera byxor, stolsäte, iPhone (som enligt ägaren faktiskt är nästan vattentät enligt diverse YouTube-inlägg), grannars säten och omgivningen i stort från apelsinjos verkar dock valpen inte riktigt nöjd med erfarenheten utan tippar resolut ut ett halvt glas jos till…

Ridå.

Nu fanns det ju iofs omedelbar tillgång till servetter i mängd och böcker, telefoner och annat som nyss var i farozonen var redan undanplockade då detta var en rätt omedelbar repris på tidigare händelse, så effekten blev inte lika omfattande som då det första (hela) josglaset spreds över det omedelbara närområdet.

Men ändå.